Äntligen! Som vi har längtat. Emil har gnällt på mig idag. Liten kille har förstått att om man gråter så får man uppmärksamhet. Så det gör Emil. Han gråter. Oftast när jag är utom synhåll. Då sätter han igång. Så fort han får syn på mig så slutar han. Men han är söt. Och lite töntig.

Nu ligger han och Niklas och busar. Emil är jätte glad. Han sprattlar, snackar, pruttar med munnen och skrattar åt Niklas när han pratar med honom. Funderar på om vi ska gå ner och sätta honom i hoppgungen. Ska överlägga detta med Niklas. Kanske kan dokumentera det med lite bilder också. Alltså hoppandet. Inte överläggandet.

Later!