Han är knäpp. Egentligen lite smart. Vi är ganska svaga för Emils gråt. Det krävs inte mycket för att ngn utav oss ska plocka upp honom för att trösta. Emil utnyttjar detta. Till max. Idag har han varit som värst. I en timme har han "gråtit". Alltså idag på dagen. Ingenting passade. Och själva gråten är inte på riktigt heller. Snacka om att jag blev irriterad efter en timme. Till slut så somnade han i min famn.

Han kör med samma sak nu. Eller, nyss. Jag la honom i sängen eftersom han är skit trött. Jag pussade honom godnatt flera ggr och stoppade om honom ordentligt med täcket. Såfort jag gick så pass långt ifrån att han inte såg mig började han "gråta". Efter ca 5 min fick det vara nog. Niklas är där nu. Hos Emil. Emil är tyst. Suger intensivt på sin napp. Så fort Niklas tar 3 steg ifrån sängen börjar Emil gnälla igen. Så Niklas får stå där. Tills Emil somnat. Emil har oss lindade runt sitt (väldigt lilla) lillfinger.

Det går inte riktigt att han somnar mellan oss. För om vi stoppar i nappen i munnen på honom när han gnäller, så tror han att vi leker. Eller så ligger han vänd mot en och pillar i ansiktet med sin små händer. Sjukt mysigt, tills han får något ryck och borrar in fingrarna i ögonen på en och nyper till. Så det funkar inte riktigt. Plus att han tar stor plats i sängen. I vår säng. Han sparkas, vänder på sig, roterar, slåss m.m. Vårat lilla hjärta.

Nu gråter han igen. Jag ska göra mat.