Jag förstår inte Matte B. Jag orkar inte ens försöka längre. Jag vill sova. Nu. Om vi fortsätter kommer jag drömma mardrömmar om konstiga mattetal som kräver att bli lösta. Nu vill han att jag ska gör armhävningar också. Helvete heller. Skulle jag, Annie Slappo Dahlbäck göra en armhävning?! Aldrig. I. Livet.

Tanken var att jag skulle lägga upp fler bilder men blogg.se strular.
Här i alla fall en bild från den lyckliga lilla tiden i slutet av nian.
Glada var vi. Jag och bullen. Men inte hälften så glada och lyckliga som vi är idag.
Tack vare denna lilla skit.



Älskar mina hel knasiga killar. Sådan far sådan son. Så rätt.
En hela jävla bunt med kärlek till er. Eller förresten. Alla kärlek till er. Såklart.