Klockan klockan klockan. Ni vet. Storyn jag skulle berätta. Hur jag fick klocka nummer 2. Vi tar det från början.

Efter lite schtek på beachen bestämde vi oss för att ta en tur i taxfreen. Det blev så stressigt kvällen innan. Så vi gick ner till taxen. Jag fastnade vid klockorna. Övervägde att köpa en till. Vänder mig mot mamma som står ngn meter ifrån mig. Då. From nowhere. "Skulle jag kunna få köpa en klocka åt dig?". Whaaaaaaat tänker jag och vänder mig om. Där står 2 killar. 20 års åldern. I shorts, t-shirt och helt barfota. Söta. "Haha va? Ska du köpa en klocka åt mig?!". Jag tittar på mamma. Ger henne oftablicken. Mamma "Säg ja!". Så jag göre. Jag säger ja. Dom börjar välja klocka åt mig. Det slutar med att jag väljer själv. I alla fall färg. Lycka. Det hämtas personal. "Den är till min flickvän" säger snubben till expiditen. Hon fixar. Jag frågar. "Ska du helt seriöst köpa en klocka åt mig?!". Han svarar. "Ja, asså. Jag har massa sånna hära presentcheckar i taxfreen. Och det känns ju lite sådär att köpa godis för allting. Och du är ju söt. Och såg ut att vilja ha en klocka. Så. Varför inte?". Vi snackar lite. Blir medbjuden upp till beachen. Tackar dock nej. Visar sig att vi har spabehandling vid samma tid. "Då ses vi sen då". Jag får klockan. "Varsågod älskling!" Han fick en kram. Jag fick en superkram tillbaka. Tack fina kille. Vad du än heter. Var du än bor. Vem du än är. Tack!